Giuseppe Penone föddes 1947 i byn Garessio i norra Italien. Han fick sitt konstnärliga genombrott i slutet på 1960-talet som en av företrädarna för Arte Povera-rörelsen och har sedan dess haft en internationell och inflytelserik karriär. Redan 1970 förvärvade Moderna Museets dåvarande chef Pontus Hultén Penones trädskulptur Albero di 12 metri till samlingen. Det karaktäristiska verket har därefter ingått i olika utställningar på Moderna Museet i Stockholm och Malmö. 

Genom sina skulpturer men även andra medier har Penone utforskat begrepp som tid, människa och natur, och hans arbeten belyser hur allt i världen är sammanlänkat. Han beskrivs emellanåt som en materialens mästare med förmågan att visualisera det osynliga och gestalta det omöjliga.

Det konstnärliga rådets motivering för årets konstnär 2024 lyder:
“I över fem årtionden har Giuseppe Penone utforskat sambandet mellan människan och naturen i sitt banbrytande konstnärskap. Ett återkommande motiv är det levande, växande trädet relaterat till den mänskliga kroppen. I sina skulpturer utgår Penone från naturens element och framhäver genom enkla gester materialens särdrag för att uppmärksamma de komplexa processerna som omger oss.”

Förvärvet av Giuseppe Penones skulptur har möjliggjorts tack vare en generös gåva av Birgitta och Conni Jonsson.

Charlotte Gyllenhammar, som räknas till en av vårt lands mest betydande konstnärer, är den första svenska konstnär att presenteras av stiftelsen. Sedan sitt genombrott för trettio år sedan, då hon hängde en uppochnedvänd ek över Drottninggatan i Stockholm, har hon haft en aktiv och framgångsrik karriär såväl nationellt som internationellt. Gyllenhammar har genom åren erhållit flera prestigefulla priser,
deltagit i en mängd utställningar på museer och gallerier, men är kanske allra mest känd för sina storslagna och uttrycksfulla verk i det offentliga rummet. Den fyra meter höga bronsskulpturen Osagd påminner oss om hur konsten kan förmedla det vi vill säga när orden är otillräckliga.

”Jag känner mig oerhört hedrad över att få göra ett verk till Prinsessan Estelles Kulturstiftelse och att få vara en del av den skulpturpark som växer fram i detta betydelsefulla område. Platsen har en särskild innebörd för mig eftersom jag tillbringat mycket tid på Kungliga Djurgården, både som barn och vuxen. Min skulptur Osagd kommer resa sig ur marken som en överväldigande fysisk gestalt gjuten i brons. Närvarande, påtaglig men inåtvänd i koncentration som inför en oväntad möjlighet.” 

– Charlotte Gyllenhammar

Prinsessan Estelles Kulturstiftelse presenterade Yinka Shonibare CBE – en av världens just nu mest uppmärksammade och framgångsrika konstnärer. 

Shonibares skulptur invigdes den 2 juni av H.K.H. Prins Daniel, och fram till den 25 september erbjöds olika konstpedagogiska program och events i samarbete med 13 andra institutioner. Årets samarbetspartners var Brittiska Ambassaden, Drottningholms Slottsteater, Etnografiska museet, Handelshögskolan i Stockholm, Konstfack, Kungliga Djurgårdens förvaltning, Liljevalchs, Magasin III Museum for Contemporary Art, Moderna Museet, Nationalmuseum, Nigerianska Ambassaden, Rosendals Trädgård och Tekniska museet i Stockholm.

Yinka Shonibare CBE föddes i London 1962, växte upp i sin familjs hemland Nigeria, återvände sedan till Storbritannien för att studera på konstskola och har sedan tidigt 90-tal haft en enastående karriär.

CBE är en titel som Shonibare lagt till sitt namn för två år sedan, då han utnämndes till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Det här är bara en av många prestigefulla utmärkelser han erhållit sedan nomineringen till Turnerpriset 2004. Shonibare är medlem av the Royal Academy i London, han finns representerad i flera av vår samtids viktigaste konstsamlingar och har dessutom deltagit i Venedigbiennalen, documenta XI, samt utställningar på ledande museer världen över.

Vad Yinka Shonibare CBE blivit känd för är arbeten i olika tekniker; måleri, foto, performance, film och skulptur, där han utgått från västerländsk konsthistoria för att utforska begreppen kulturell och nationell identitet. Hans signaturmaterial är det färgsprakande batiktyg som betraktas som genuint afrikanskt trots att det har ett helt annat ursprung. Tygerna är i själva verket inspirerade av indonesisk design, massproducerade av holländare på 1800-talet som sålde dem vidare till europeiska kolonier i Västafrika. Där blev textilierna mycket populära vilket ledde till att de på 1960-talet ironiskt nog blev en symbol för afrikansk strävan efter frigörelse och självständighet.

Shonibare, som kallar sig en ”postkolonial hybrid”, tycker att den pseudo-afrikanska bomullsbatiken kan ses som en metafor för migration. ”Materialet har en förmåga att vara holländskt, indonesiskt och afrikanskt på samma gång. För mig är tygerna en symbol för tvärkulturella förbindelser”, säger Yinka Shonibare CBE.