Prinsessan Estelles Skulpturpark
– nytt kungligt initiativ på Kungliga Djurgården

Kungl. Djurgården, centrala Stockholms största grönområde, har varit kunglig mark sedan 1452. Från en roll som kungligt lantbruk och kunglig jaktpark utvecklades området under 1800- och 1900-talen till en kunglig lustpark och till stadens främsta rekreationsområde. Idag omfattar parken hela 1000 hektar och är med ca 15 miljoner årliga besökare norra Europas största besöksmål. Sedan 1995 är området skyddat som en del av världens första Nationalstadspark. Förutom orörd natur och anlagd park, rymmer området allt från restauranger och caféer till nöjesfält och museer, hundratals kulturminnen, varav ett kungligt slott – Rosendal.

Rosendal ligger mitt på Södra Djurgården, den ö som utgör den sydliga tredjedelen av Kungl. Djurgården. I detta natursköna landskap anlades en lantegendom redan på 1700-talet. Som nybliven kronprins förälskade sig den blivande kungen Karl XIV Johan i denna plats och förvärvade egendomen redan 1817. Som ny kung året därpå, den förste av ätten Bernadotte, lät han här bygga ett eget lustslott och kring detta anlade han en lustpark, utvecklad av hans efterträdare under det kommande seklet. Parken förfinades och förstorades och inom dess gränser uppläts mark åt Svenska Trädgårdsföreningen, med stora odlingar och växthus, samt landets första trädgårdsmästarutbildning.

Allmänheten välkomnades

Den nye kungen var från början inriktad på att öppna upp sin nya egendom för allmänheten. Stängsel revs, gångvägar anlades och parkbänkar placerades ut. Slottet och lustparken blev en plats där den nya dynastin fick en kontaktyta gentemot medborgarna. Och detta mitt på Djurgården som gradvis stärkte sin ställning som stadens främsta utflyktsmål. Rosendal blev en mönsteranläggning i sitt slag. Det lilla slottet blev det främsta provet på den svenska tolkningen av det tidiga 1800-talets strama klassicism – här kallad Karl Johanstil. Parken blev också typisk för sin tid, med både sin mjuka anpassning till landskapet och sin ambition att även innefatta en lätt tuktad natur. Det anlagda övergick nästan omärkligt i det vilda.

Konsten blev en självklar del av platsen. Dels genom den tidstypiska arkitekturen, främst tolkad av en av periodens dominerande arkitekter, dels genom talrika inslag av offentlig konst i parken. Den skulpturala konsten representeras av verk i nyklassisk stil i mindre format, med den kolossala och ikoniska porfyrvasen från Kungens eget porfyrverk, som undantag. Den blev något av ett signum för Rosendal, som lockade många besökare till platsen. Parkens många medvetet planerade utblickar och siktlinjer förstärktes ofta genom konst i blickfånget.

Under 1830-talet pågick rent av planeringen för ett storslaget konstmuseum vid Rosendal på Kungens initiativ. Ritningar togs fram, markarbeten utfördes och slanka marmorkolonner levererades. Först efter beslutet om ett nytt Nationalmuseum skrinlades planerna. Några av kolonnerna pryder idag entrén till parken vid Djurgårdsbron.

Anläggningens unika kvaliteter i sig och dess särställning som uttryck för estetiska ambitioner hos en ung dynasti, gjorde att Rosendals slott redan 1913 omvandlades från kungligt lustslott till kungligt museum över Karl XIV Johan och den efter honom uppkallade stilen. Slottet mm och den närmaste delen av parken blev statligt byggnadsminne 1935.

Allt medan Kungl. Djurgårdens popularitet växte, växte också parkens grönska. Den vackra anläggningen mitt på Södra Djurgården föll med tiden i något av en Törnrosasömn. Utblickar försvann, gångvägar växte igen. Rabatter minskade i omfång och den otämjda skogen tryckte på. Den ursprungliga visionen försvann bland löven.

Rosendal Redeviva

Inför ätten Bernadottes 200-årsjubileum 2018 väcktes tankar på en pånyttfödelse – Rosendal Redeviva. Visst vore det möjligt att restaurera den ursprungliga lustparken och samtidigt forma den för vår tids besöksströmmar och besöksmönster?

Ett omfattande detektivarbete tog sin början. Med hjälp av traditionella arkivstudier och handfast trädgårdsarkeologi, i kombination med moderna metoder som laserskanning och markradar, bedrevs ”jakten på den försvunna lustparken” och successivt växte bilden av den tidiga 1800-talsparken fram. Parallellt invigdes en Bernadottepromenad till platsen och en ny gångbro anlades på samma plats som Karl XIV Johan en gång haft en pontonbro. Området länkades till omgivningen.

Nya rörelsemönster etablerades och samtidigt inleddes arbetet med att praktiskt återskapa den ursprungliga parken med dess stora natur- och kulturvärden i fokus.

Sommaren 2021 placerades ännu ett stort verk i området, strax väster om slottet. Just i den del av parken där restaureringen inletts och de ursprungliga kvaliteterna åter gjorts synliga, som till exempel kontakten med vattnet och de långa siktlinjerna i flera väderstreck.

Magnus Andersson 2021-03-23