Om konstverket
NÀr jag svarade pÄ ett inkommande samtal med okÀnt nummer för tvÄ Är sedan, var jag helt oförberedd. Omedelbart infann sig en tanke, ett ljus, ett infall; bilderna trÀngdes inför tanken pÄ att gestalta ett verk pÄ Kungliga DjurgÄrden, denna Àlskade park mitt i staden.
Jag Àr född i Göteborg och prÀglad av BohuslÀns landskap men har Àven prÀglats av mina tidiga Är i Stockholm. Dessa de första medvetna Ären dÄ sprÄket utvecklades och jag kunde börja urskilja mina egna tankar. Jag minns sÀrskilt ljuset över Skeppsholmen och Nordiska Museet med sina tinnar och torn, motljuset i den klara höstluften.
Jag valde mellan tvÄ platser öster om Rosendals slott. Till slut valde jag en boklund i en dalgÄng lÀngs Israel af Ströms vÀg. Undanskymd och öppen pÄ samma gÄng.
BoktrÀden bildar en triangel, en tunga som vetter vÀsterut. Mellan tre slanka bokstammar stÄr min skulptur Osagd. En gestalt som reser sig ur marken: En kvinnlig gestalt med majestÀtisk hÄllning, stark, inÄtvÀnd i koncentration, ruvande, utstrÄlande en hemlighet, kanske en börda eller ett löfte. Hon vÀntar, avvaktar som en möjlig ledsagare, som en möjlig föregÄngare. Hon omsluts av det gröna ljuset och boktrÀdens kÀnsliga rotsystem, utan undervegetation. Just det som gör boklunden sÄ vacker, likt ett salsgolv, en salong utan tak.
Jag tĂ€nker ocksĂ„ pĂ„ min barndoms sagor, med sina förvandlingar och grymheter. SkogsrĂ„ets ihĂ„liga barkrygg och Ă€lvans skymningsdans pĂ„ Ă€ngarna. VĂ€sen mellan djur och mĂ€nniska, tysta förbindelser med ursprunget. Sprunget ur vad? Kunskapen om det osynliga, om det oĂ€ndliga och vĂ€rldens beskaffenhet.â
â Charlotte Gyllenhammar
Skulpturen Àr donerad av familjen Schörling. Placerad vid RosendalsÀngen, korsningen Fredrik Bloms vÀg och RosendalsvÀgen.
